Uncharted 3: Drake's Deception

Nu i helgen klarade jag och min fru tredje delen i vad som nu kan ses som en utsökt trilogi.

Att toppa del två ansågs omöjligt i förhand, sedan kom trean för drygt en månad sedan och superlativen haglade tätt från höger och vänster. Hajpen började växa och lade sig sedan som en pulserande värme bakom mina öron, snart var det dags! Både jag och min fru var riktigt sugna.

Mass Effect är spelvärldens svar på Star Wars, Metal Gear Solid är Flykten från New York och Skyrim är Conan the Barbarian (två stycken ganska oseriösa exempel där); men den mest uppenbara liknelsen att göra i spelvärlden/filmvärlden är Uncharted och hur pass mycket Indiana Jones de spelen är.



En ständig ungkarl på jakt efter gamla reliker och artefakter världen över. Enkel pussellösning i gravar och uråldriga ruiner för att sedan bli förrådd/lurad på skatterna av någon enkelt ihopskriven skurk. När sedan skiten träffar fläkten så blir spelaren/tittaren serverad ett smörgåsbord av underhållande actionscener där huvudpersonen har sådant megaflax och höga antal nära-döden-upplevelser att man nästan måste skratta rakt ut för att det är så underhållande.

Mystik finns där, släng in humor, lite romantik och toppa av med ett släng övernaturligt så är jämförelsen komplett.

Uncharted 3 saknar varken humor, romantik eller spektakulära actionscener. Vad som saknas är substans, något som hänger kvar efteråt. Jag märkte det inte förrän jag var klar med spelet, men handlingen fick aldrig slå igenom ordentligt. Slutet var verkligen hastigt och lustigt, ingen större genomtanke eller finess (något som spelet hade haft ända fram till dess). Och någon form av dramaturgisk hängande tråd eller mystiskt frågetecken bjöds det heller inte på.

Missförstå mig rätt, det är lite av ett underverk som åkattraktion. Men karaktärerna får aldrig riktigt spela ut helt och hållet, det känns som att de viktigaste karaktärsutvecklingarna sker mellan spelen, aldrig under själva spelens gång.

När jag tittar på dessa bilder vill jag genast spela spelet igen

Låter det fortfarande som att jag pratar om en film? Det är möjligt, det är nämligen precis vad Uncharted är; en suverän cinematisk upplevelse som slår allt annat i spelvärlden. Som trilogi är den helt underbar, som del tre är den fortfarande väldigt bra. I jämförelse med tvåan är den inte riktigt lika bra.

BETYG: 4/5

(God of War är väl den trilogi som kommer närmast Uncharteds strålglans. Där har vi också en helt fantastisk cinematisk trilogi. Stort plus till sluten i spelen öppnar upp för funderingar och spekuleringar. Något som Uncharted definitivt kan lära av.)

Kommentarer
Postat av: viklund.christine@gmail.com

Jag instämmer!!

2011-12-15 @ 07:32:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0